Catania-Inter 2-1
0-1 Cambiasso, 1-1 Almiron, 2-1 Lodi (s)
Catania-Inter var ingen bra match i första halvlek. Jag trodde på förhand på en svängig och målrik match och att båda lagen skulle vara med och bidra till det, men efter Inters tidiga ledningsmål redan i minut sex (mål Cambiasso, assist Maicon) så slog Inter av på takten och säkerhetsspelade och det såg tryggt och tålmodigt ut - i 45 minuter. I synnerhet så gjorde Inters mittfält (Zanetti, Cambiasso, Muntari och Stankovic) det trångt för Catanias femmannamittfält. Izco och Ricchiuti ersatte Lanzafame och Delvecchio på Catanias mittfält, dessutom spelade Marchese i stället för Capuano. Lodi och Almiron verkar alltså vara de enda som är givna på mitten. Montella ställde upp med en trebackslinje med Spolli (tillbaka från skada), Legrottaglie och Bellusci medan Inter som vanligt under Ranieri ställde upp med en fyrabackslinje. Denna kväll med Maicon, Lucio, Samuel och Nagatomo. Då Forlan är skadad startade Inter med Pazzini och Milito på topp medan Catania startade med Gomez och Bergessio. Jag blir mer och mer imponerad av Gomez, även om han inte gjorde någon kanonmatch ikväll så var han ständigt ett orosmoln för stackars Nagatomo. I stället blev det Catanias andra anfallare, som verkligen inte varit särskilt bra hittills denna säsong, som skulle få den mest framträdande rollen ikväll.
Det var en rejäl och överraskande scenförändring som tog plats direkt i andra halvleks första minuter. Catania gjorde två snabba mål på två anfall egentligen. Först var det Almiron som snyggt placerade in 1-1 på en fin framspelning av Bergessio och efter det var det Bergessio som lätt föll och fick en straff som Lodi enkelt satte i mitten av målet. Det är bara att konstatera att Castelazzi i Intermålet inte alls har lika mycket pondus som skadade Cesar vid straffar. Starkt av Catania, som ju kom snett in i matchen, att lyckas vända på steken det sätt man gjorde mot Inter. Inter kan och bör slå Catania och Inter hade behövt slå Catania ikväll. Men man blev alldeles för defensiva och det straffade sig. På sex matcher har Inter nu endast skrapat ihop fyra poäng. Det finns naturligtvis inget som längre talar för att Inter ska kunna vara en scudettokandidat denna säsong. Ikväll såg det oharmoniskt och uddlöst ut. Ranieri gjorde två byten för att förändra matchbilden. Alvarez kom in i stället för Stankovic och Zarate i stället för Milito. Dessutom tvingas han byta in Cordoba i stället för en skadad Samuel. Men Inter skapade inte en enda kvalificerad målchans på hela den andra halvleken. I stället är det Catania som två gånger är närmast att göra sitt tredje mål.
Det är när Inter uppträder oinspirerat och ger bort bollen i farliga lägen vid flera tillfällen som inhopparen Delvecchio får en bra chans men Castelazzi gör en bra räddning. Strax därefter severas inhopparen Cattelani ett friläge av Almiron. Men Castelazzi räddar ännu en gång. Castelazzi är Inters absolut bäste spelare ikväll. Maicon blixtrar till då och då och han kommer att bli viktig för Inter resten av säsongen. Annars gör de flesta Interspelare en väldigt tam insats ikväll. Till och med Zanetti ger bort rätt mycket boll. För Cataniaspelarna blir det givetvis ett stort plus då de trots allt besegrar Inter. Bergessio är den store matchhjälten eftersom han låg bakom bägge målen. Man kan inte säga att Bergessio glänste i övrigt, men ikväll var han matchavgörande. Även Almiron gör en väldigt bra match. Hans 1-1mål är matchens delikatess. Spolli står för ännu en grym försvarsinsats. Enda plumpen är Cambiassos ledningsmål då hela försvaret går bort sig i markeringen. Catania blir att räkna med. All heder åt Montella.
