Efter förlusten mot Juventus på hemmaplan i höstas repade Inter mod och tog hela 24 poäng på de efterföljande 11 matcherna (8 segrar, 1 oavgjord, 2 förluster). Men på grund av den bedrövliga säsongsstarten låg man ändå "bara" femma, vilket kändes smått fantastiskt med tanke på den bedrövliga säsongsstarten då laget smulades sönder av Gian Piero Gasperinis fotbollsfilosofi. Nye tränaren Claudio Ranieri hade fått ordning på Inters defensiv och det började ramla in segrar på löpande, men det var inga sprudlande offensiva uppvisningar mot Cagliari, Siena, Lazio eller Cesena men tillsammans med de starka insatserna mot Fiorentina, Parma och Milan räckte det för att Inter skulle få häng på den där tredje platsen som berättigar kvalspel i nästa års Champions Leauge. Plötsligt såg det mycket ljust ut för Inter igen. Den stora peaken var derbyt mot Milan där försvarsspelet, med Samuel och Lucio som mittbackar, såg lika stabilt ut som under Mourinhos tid. Som interista började man tro på Inter igen.
Då kom den där galna 4-4 matchen mot Palermo där Milito gjorde fyra mål i snökaoset på Giuseppe Meazza. Vad var det som hände? Fyra insläppta mål!!! Och det var bara början på helvetet. 0-4 mot Roma, 0-1 mot Novara, 0-3 mot Bologna och 0-1 mot Napoli skulle följa. Samma lag som bara hade släppt in fyra mål på tio matcher (innan mötet med Palermo) hade plötsligt släppt in 13 på endast fem spelade matcher. Inte lyckades man heller göra ett enda mål på fyra matcher, trots att Sneijder var skadefri igen. Som väntat gjorde man heller inga mål mot Marsielle i CL, man släppte dessutom in ett mål på övertid.
Inter hade inför kvällens match mot Chievo 11 förluster på 26 spelade matcher. Förutom Genoa och Palermo är det bara lagen under nedflyttningsstrecket som förlorat fler matcher denna säsong. Att Inter ändå ligger sjua i Serie A, och fortfarande har en liten chans på tredje platsen, beror på att man också vunnit elva matcher och endast spelat fyra oavgjorda. Till exempel har Juventus bara vunnit två matcher fler än Inter, men de har spelat hela 13 oavgjorda matcher.
Verona är fantastiskt vackert, men på Stadio Marc'Antonio Bentegodi är fotbollsmattan alltid mer eller mindre dålig och själva arenan tillhör de fulare arenorna i Serie A. Inter har haft det besvärligt här de senaste åren. Precis som Juventus. Chievos storstjärna Sergio Pellissier har endast mäktat med fyra mål (tre spelmål) denna säsong, ändå låg man på en tionde plats inför mötet med Inter och det skiljde endast tre poäng mellan lagen. Inters oflyt fortsatte när Militio brände en straff redan i 14:e minuten. Det var en hård straff men mitt i mål och Stefano Sorrentino boxade ut den ganska bekvämt. Fyra minuter senare träffade en annars omständig Sneijder ribban. Annars var det Pellissier som hade halvlekens bästa chans men Julio Cesar kom ut bra och täckte ut bollen till hörna. 0-0 i paus. En rätt sömnig tillställning. Andra halvlek följde i samma mönster. Sneijder hade ett par farliga frisparkar, varav den i 84:e minuten var den farligaste. Tyvärr lyckades inte inhoppande Cambiasso trycka dit returen. I 87:e minuten skulle dock Inter få utdelning. Chievoförsvaret glömde helt bort Samuel som ostörd kunde nicka in 1-0 till Inter. Och i bara farten gjorde en annan argentinare 2-0 (Milito) efter en underbar löpning och inlägg från Zanetti, också han argentinare. Och då spelar det mindre roll att Maicon slarvat massvis i passningsspelet (även om det var skönt att ha honom tillbaka i laget) och Milito sett otajmad ut i sina löpning och att samspelet mellan Milito, Forlan och Sneijder inte alls klickade, att Lucio ser mer och mer ordinär ut bredvid Samuel eller att varken Poli eller Stankovic gjorde någon vidare bra match. 2-0 är 2-0 och betyder att laget tar med sig något till matchen mot Marsielle nästa vecka.
Samtidigt var det ishockeymatch på Sao Paulo där Napoli besegrade Cagliari med 6-3.
