Det är nästan som
om det vilar en förbannelse över Inter post-Mourinho. Med
facit i hand gjorde Walter Mazzarri bättre resultat än hans
efterträdare Roberto Mancini – och han hade betydligt sämre
spelarmaterial. Mancini fick kanske inte allt han pekade på, men det
går att argumentera för att han fick tillräckligt mycket för att
Inter skulle vara med och utmana om en plats i Champions League,
vilket man inte gjorde efter en usel vinter och vår.
När Frank De Boer
anlände till Inter i augusti hade han bara två veckor på sig att
träna laget innan det var premiärdags. Inter spelade med
oroväckande dålig rörelse och noll fantasi i sista tredjedelen och
förlorade rättvist med 0-2 borta mot Chievo Verona, två fina mål
av Valter Birsa. Redan i detta tidiga stadium började det
ifrågasättas vad Mancini egentligen sysslat med på försäsongen, om
de rentav tränat för hårt. Borde inte någon vilja visa
framfötterna för nye tränaren? Det kändes verkligen som om det
kvittade. Det känns fortfarande som om det kvittar.
I nästa match
spelade Inter 1-1 mot Palermo hemma. Det går att argumentera för
att bottenlaget Palermo stod upp bra, men framför allt spelade Inter
med alldeles för många bolltouch på mittfältet, nästan helt utan
löpningar utan boll och inte hjälpte man varandra överhuvudtaget
med överlappningar/understöd. Med en hel del tur lyckas man dock
besegra Pescara borta i nästa match efter två mål av Mauro Icardi,
men spelmässigt såg det lika illa ut. Bästa Interspelare i matchen
var, som så många gånger förr, Samir Handanovic. Allt pekade på
att Inter skulle bli ”slaktade” av Juventus i nästkommande
match. Men Inter tog sig samman, spelade riktigt bra och vann till
slut med 2-1. Mittfältet med Ever Banega, Gary Medel och Joao Mario
hittade varandra och hade oväntat mycket boll vilket frustrerade
Juventus.
Men glädjen skulle
bli kortvarig. Empoli besegrades borta efter två nya mål av Icardi,
sedan kryssade man mot Bologna hemma efter att Geoffrey Kondogbia
försökt sig på en helt onödig och framför allt livsfarlig
dribbling och man blev straffade direkt av Mattia Destro. De Boer bytte genast ut Kondogbia för att statuera ett
exempel och det dröjde ända till nionde spelomgången innan han
skulle få speltid igen. Kondogbias självförtroende blev knappast
bättre av att han på nytt bänkades för att han inte var
”professionell” nog.
Inter föll sedan
mot Roma borta i en match som kunde ha slutat hur som helst. Därefter
kom matchen hemma mot Cagliari då Icardis självbiografi precis
kommit ut (vem skriver en självbiografi vid 23-års ålder) och
retat gallfeber på Interfansen. Det slutade med att Icardi brände
ännu en straff och Handanovic gjorde självmål. Efter det förlorade
man också borta mot Atalanta. Bergamolaget skapade inte så värst
mycket trots att man vann mittfältskampen i överlägsen stil, men
segern var rättvis. Interspelarna visade för lite vilja och
kämpaglöd.
Ikväll möter man
Torino hemma och en seger kommer nog krävas för att inte De Boer
ska få sparken.
