För
fyra år sedan ryktades det om att Davide Astori var aktuell för självaste Manchester United. Med facit i hand var det kanske tur att
affären aldrig blev av.
Även om 31 år alltid är för lite så fick Davide Astori leva alla dessa år i Italien, med väldigt god mat och väldigt goda viner, med väldigt trevliga och väldigt galna människor - med världens vackraste hav. Han fick spela fotboll i världens vackraste fotbollsliga. Om han väger plus mot minus med att
leva i Italien mot att leva någon annanstans i världen så vinner alltid
Italien den matchen. Han fick dessutom två barn under den här perioden. Den
minsta endast två veckor gammal idag.
Davide Astori
spelade för Milan, Cagliari, Roma och Fiorentina. Tre fantastiska
städer och en stad där man säkerligen kan hitta sina
smultronställen om man letar tillräckligt noga. Tänk själv att få bo och träna på Sardinien i sex
hela säsonger! Astori var lyckligt lottad. Han fick leva ett liv som
många andra, däribland jag själv, bara kunde drömma om. Jag vet inte hur han gjorde det, men
han fick chansen och han tog den.
Twitter
svämmar nu över med fina hyllningar till Astori som fotbollsspelare
och som människa. Själv kan jag inte framkalla något eller några specifika
fotbollsminnen av honom. Men han var alltid där. Vecka efter vecka. Så länge som jag följt Serie A intensivt. Och jag kommer att sakna honom.
För
Fiorentina väntar nu en säsongsavslutning som skiljer sig från de
flesta andra lags säsongsavslutningar. De har förlorat sin lagkapten. En lagkapten som spelade 25 av
26 matcher, som gjorde ett mål, tre assists, drog på sig fem gula kort,
sprang över 10.000 km och sköt åtta skott.
Davide Astori bar tröjnummer 13 i Fiorentina. Han blev 31 år. Vila i frid, Davide, vila i frid.
