Serie
A-säsongen 2017/18 kan nu läggas till handlingarna. Vilken
rafflande säsong vi fick med scudettostriden mellan Juventus och
Napoli, kampen om Champions League-platserna och den ruggigt
nervkittlande bottenstriden. Det är nu hög tid för Magic of Serie
A som vanligt att granska säsongen, lag för lag, samt även blicka
lite försiktigt framåt mot nästa säsong där det känns som det
kommer ske några intressanta tränarbyten och spelarförsäljningar
i sommar.
9. Torino. En säsong där egentligen det mesta har gått i negativ
riktning. Först med Sinisa Mihajlovic och sedan med Walter Mazzarri.
Mazzarris Torino var ett betydligt mer försvarsstarkt Torino som
släppte in få mål men som också gjorde färre mål. Det var ingen
vidare säsong heller för Andrea Belotti som förmodligen borde
säljas för att Torino ska kunna köpa in lite nya spelare och bygga
om inför nästa säsong. Torinofansen bör inte vara nöjda med
denna säsong. Har man spelare som Iaqo Falque, Adem Ljajic och
M´baye Niang och en målvakt som Salvatore Sirigu (perfekta för ett
lag som Torino) så måste man säga att Torino har varit en
besvikelse även om niondeplatsen i sig inte är någon dålig
placering egentligen.
8. Fiorentina. En säsong som för alltid kommer överskuggas av
Fiorentinas lagkapten Davide Astoris plötsliga bortgång. Men det
var också en säsong där spelarna slöt sig samman och hedrade
Astoris minne genom att spela bra fotboll. Med många spännande
offensiva pjäser som anlände i sommarfönstret blev det en del
svajiga prestationer under hösten där högstanivån var väldigt
hög och lägstanivån väldigt låg. Men i sina bästa stunder var
Fiorentina ett rätt bra sammansatt lag som sportchef Corvino värvat
ihop efter att man sålt större delen av lagets ryggrad under
sommaren och dessutom annonserat att klubben var till salu. Sett till
var man befann sig när säsongen började och var man nu befinner
sig så har Stefano Pioli gjort ett mycket bra jobb.
7. Atalanta. I dessa tider, då Serie A inte är lika slagkraftigt i
Europa, var det oerhört kul att se Atalantas framfart i Europa
League. Man vinner sin grupp före Lyon och Everton och är endast
några få minuter från att slå ut Dortmund i slutspelet. Dessutom
går man till semifinal i Coppa Italia och slutar på en
sjundeplats i ligan. Trebackslinjen med Rafael Toloi, Mattia Caldara
och rutinerade Andrea Masiello har varit stabil hela säsongen,
anfallsspelet finurligt med snabba kombinationer och individuell
briljans i spelare som Josip Illicic och Alejandro Gomez. Ungtuppar
som Gianluca Mancini, Timothy Castagne, Hans Hateboer och Remo
Freuler breddade inte bara truppen på ett nödvändigt sätt utan
visade upp en imponerande lojalitet gentemot Gasperinis spelidé. Det
är verkligen imponerande hur Gasperini fortsatt bygga det här laget
som överraskande slutade fyra i fjol. Frågan nu är om det inte kan
vara läge att sälja Gomez och satsa pengarna på en väletablerad
målskytt för man har varit alldeles för ineffektiva i
straffområdet.
6. AC Milan. Milan må inte längre vara den storklubb de en gång var, men
inför denna säsong gjorde klubbens nya kinesiska ägare en
värvningsoffensiv som ändå gav Milanfansen drömmar om framtiden.
Men hösten blev i stället en mardröm med nyförvärv som
underpresterade på löpande band. När sedan Gennaro Gattuso tog
över efter Vincenzo Montella höjde sig nyckelspelare som Lucas
Biglia, Leonardo Bonucci, Giacomo Bonaventura och Suso. Även Hakan
Calhanoglu blev en nyckelspelare efter att han fått Gattusos
förtroende. Man måste säga att Gattuso varit en bättre lagbyggare
än Montella. Han roterade mindre och styrde framför allt upp
försvarsspelet. Med helhjärtade kämpainsatser plockade man sedan
tillräckligt med poäng för att sluta sexa i tabellen för andra
säsongen i rad. Klart under förväntningarna med tanke på
förhoppningarna men ändå ganska realistiskt då det tar tid att få
ordning på så många nyförvärv. Nikola Kalinic och Andre Silva
kostade tillsammans nästan 600 miljarder kronor och de gjorde
tillsammans åtta mål medan den egna talangen Patrick Cutrone gjorde
tio. Leonardo Bonucci, sommarens stora transferbomb i Italien, var på
gränsen till usel under hösten men repade sig betänkligt under
våren. Det var en bökig säsong för Milan men Gattuso lyckades få
ordning på laget och prestationerna under våren bådar ändå
ganska gott inför framtiden.
5. SS Lazio. Lazio har, liksom även Napoli, överpresterat i flera
säsonger nu sett till budget och spelarmaterial. Väldigt tungt att
tappa Champions League-platsen i sista omgången mot Inter men Simone
Inzaghi bör ändå känna sig riktigt nöjd med den här säsongen.
Han har utvecklat många spelare och fått dem att passa in i hans
spelsystem, både spelare som man trodde gjort sitt och spelare med
stor potential. Man har spelat respektlöst och smart, med mycket
intensitet. Alla spelare visste verkligen vad de skulle göra. Bra
insats i Europa League där man nådde kvartsfinal. I Coppa Italia
blev man utslagna först i semifinal – efter straffar. Man brukar
ju säga att lag har den tur som de förtjänar, men frågan är om
inte Lazio hade en hel del oflyt den här säsongen.
4. Inter Milan. Efter förlusten mot Juventus i Derby d´Italia kändes
det väldigt långt till spel i Champions League för Inter. När man
sedan föll mot Sassuolo i näst sista omgången såg det verkligen
helt kört ut. Men Lazio mäktade bara med oavgjort mot Crotone så
allt avgjordes i den sista spelomgången. I en match som verkligen
hade allt segrade Inter och knep den så viktiga fjärdeplatsen.
Luciano Spalettis första säsong som Intertränare måste därmed
ses som godkänd då målsättningen var att nå spel i Champions
League - för första gången på sex år. Det är kanske inte läge
att vara negativ som interista men ser vi över hela säsongen
så har ett antal spelare varit alldeles för ojämna i alldeles för
stor utsträckning för att man var värda att sluta fyra. Mittfältet
var inte tillräckligt kreativt, även om det blev bättre med
januarilånet Rafinha. Även om Mauro Icardi sprutade in 29 stycken
mål, så är hans säsong långt ifrån mästerlig. Det som
imponerat mest är försvarsspelet med mittbackarna Miranda och Milan
Skriniar, samt den mycket duktige ytterbacken Joao Cancelo. Inter
måste nu försöka köpa loss honom och helst också Rafinha, bägge
är nämligen bara på lån.
3. Roma. Vem hade kunnat drömma om att Roma skulle slå ut Barcelona i
kvartsfinal i Champions League och spela om en plats i finalen mot
Liverpool? Inför säsongen talades det mer om en mellansäsong för
ett Roma som sålt flera nyckelspelare och även bytt tränare.
Överlag var det också en hel del ojämna prestationer från det
vinröda laget från den eviga staden. Men Eusebio Di Francescos Roma
var framför allt ett modigt och respektlöst Roma med ett (oftast)
väldigt bra försvarsspel. Vi tycker Roma gör en väldigt bra
säsong. Det är starkt att komma före bägge lagen från Milano.
Man gör det också bättre än Napoli och Juventus i Champions
League. En säsong klart över förväntningarna och nu blir det
spännande att se fortsättningen.
2. Napoli. Napoli lyckades inte bryta Juventus segersvit. I sina bästa
stunder körde man över allt motstånd i Serie A men insatserna i
Champions Leagues gruppspel vittnade ändå om ett lag som hade en
del att slipa på både defensivt och offensivt. Sen har man inte de
ekonomiska förutsättningarna att konkurrera med Juventus. Maurizio
Sarris offensiva spelplan är absolut världsklass, men spelare som
Dries Mertens, Lorenzo Insigne och Jose Callejon var inte kliniska
nog för att förvalta spelövertag och målchanser i faktiska mål.
Dessutom hade lagkapten Marek Hamsik sin svagaste säsong på mycket
länge. När Juventus vände och vann mot Inter så fanns
ingen energi kvar i Napoli som roterat laget mycket mindre än
Juventus. Hade Inter vunnit så är vi övertygade om att Napoli
hade vunnit alla sina matcher som de hade kvar - på ren vilja. I
stället blev man överkörda av Fiorentina och kryssade onödigt mot
Torino och därmed var scudettoracet över för den här gången.
Sett över hela säsongen så hade Napoli mycket svårare att
kontrollera sina matcher än Juventus och man hamnade mycket oftare i
underläge mot mittenlagen. Juventus tog oftare ledningen och kunde
spela av matcherna. Ändå ännu kanonsäsong av Napoli under Maurizo
Sarri. Det känns som om han är klar med sitt älskade Napoli nu och
kommer att röra på sig, återstår att se hur slagkraftiga Napoli
blir nästa säsong.
1. Juventus.
En säsong där Juventus exceptionella vinnarmentalitet imponerade
mer än vad man gjorde spelmässigt. Det var verkligen inte alltid
vackert men det räckte för att man skulle bärga sjunde raka
scudetton och fjärde raka Coppa Italia-titeln.
Napoli hotade verkligen på allvar men var ändå långt ifrån lika
cyniska som Juventus i slutändan. I Champions League stötte
Juventus på Tottenham i åttondelsfinalen efter ett mediokert
gruppspel där man med nöd och näppe kunde avancera vidare.
Tottenham var också det klart bättre laget men Juventus lyckades
utnyttja engelsmännens brister i defensiven och gå vidare med
minsta möjliga marginal. I kvartsfinalen föll man sedan mot Real
Madrid med minsta möjliga marginal. Ändå starkt att ta sig samman
efter det bittra efterspelet som följde där både Gigi Buffon och
Mehdi Benatia inte visade upp sig från sin bästa sida. Efter denna
säsong känns det som Juventus är lite på nedgång. Utgångsdatumet
på några av de viktigaste spelarna i laget har börjat gå ut och
det finns en del spelare som nu har gjort sitt och som kommer lämna
klubben. Otroligt dumt om man också släpper Allegri som gång på
gång byggt om detta Juventus med bravur. Men skulle man ändå göra det så ökar chanserna rejält för att vi får se ett annat lag vinna scudetton nästa säsong.
