Genom svårigheterna, mot stjärnorna.

Jag har väx­lat mel­lan tristess, längtan och nostalgi de senaste veckorna. Det brukar vara så när det vankas ett EM-slutspel. Det fanns naturligtvis mängder av anledningar att vara riktigt orolig också. Italien skulle ta sig an regerande mästaren Spanien i inledningsmatchen och försvarsspelet hos laget som endast släppte in två mål under kvalet hade verkligen inte sett bra ut på sistone.

Med Barzagli skadad och Criscito hemskickad ställde Italien upp med Chiellini, De Rossi och Bonucci i en trebackslinje med De Rossi som mittback. Nyckeln var att utöva försvarsspel över hela planen a´la Inter och Chelsea när de slog ut Barcelona ur CL. Till och med Balotelli rörde sig mycket för att täcka ytor. Det var en oerhört centrerad första halvlek där Italien använde ytorna på kanterna smartast. I synnerhet Giaccherini hade mycket boll på sin vänsterkant, men även Maggio kom i fina löpningar på högerkanten. Italien skapade flera hyggliga chanser. Ett bra Italien genomgående i den första halveken. Många bollvinster på mittfältet men lite för mycket slarv i passningsspelet därefter. Cassano var ständigt farlig, men både Giaccherini och Balotelli fick inte riktigt till det och Balotelli åkte dessutom på en varning som hämmade hans defensiva insats något.

Betydligt mer fart och betydligt mer utdragna lag i den andra halvleken. Två bra chanser för Spanien innan Balotelli ryckte sig förbi sin försvarare och ja... vad sysslade han med egentligen? Nästan helt fri med Casillas lunkade han fram med bollen som en gammal tant och Ramos kunde enkelt stoppa honom. Balotelli fick gå ut och Di Natale fick komma in. Detta var i matchminut 56. I matchminut 60 gjorde Pirlo en briljant dragning och med en lika briljant passning hittade han Di Natale i favoritläge. 1-0 till Italien och det var verkligen rättvist också. Glädjen varade i... tre minuter. Fabregas gjorde 1-1 i 63:e och efter det tryckte Spanien på mer och mer. Torres kom in och missade två klara frilägen. Även Navas byttes in och imponerade. Oj vad det såg snurrigt ut i det italienska försvaret även om De Rossi gjorde en förstklassig insats som vikarierande mittback. Marchisio vaskade fram en bra chans helt på egen hand och Giovinco, som bytte av en duktig Cassano, hittade Di Natale i ett gyllene läge. Men Di Natales styrning gick klart utanför. Det sista bytet blev Nocerino mot en helt slutkörd Motta. Spanien öste på ganska duktigt i slutet men det blev inga fler mål. 1-1 kändes väldigt rättvist då Italien var det bättre laget i första halvlek. En poäng som verkligen ger Italien lite extra kraft inför mötet mot Kroatien.