Minns ni historien om Udinesesupportern som var helt ensam på bortalagets sektion mot Sampdoria i måndags kväll? Han som möttes av applåder från Sampdoriafansen och som efter matchen fick en matchtröja från klubbens lagkapten Daniele Gastaldello? Jag minns honom i alla fall.
Igår kväll var jag och såg Lazio-Inter på sportbaren Pictures i Örebro och när Klose satte 1-0 för Lazio var det en ensam kille, en laziale, som reste sig upp och jublade rakt ut och det fick mig att tänka på den där ensamma Udinesesupportern på bortasektionen i måndags.
Hur ett ensamt jubel känns högre än när en hel folkmassa jublar tillsammans.
Det var ingen bra match (det stod länge 0-0 och kändes länge som en 0-0 match) och uppslutningen till matchen var heller inte särskilt imponerande. Jag såg bara en enda kille som bar Intertröja (förutom jag själv) och de flesta bord stod faktiskt tomma. Serie A:s publiktapp märks även på de svenska sportbarerna. För några år sedan när en viss Ibrahimovic spelade för de blåsvarta kunde det vara knökfullt inne på Pictures. Numera stod det inte ens på Pictures hemsida att de skulle visa matchen.
Men visst måste något göras åt det oroväckande publiktappet på fotbollsarenorna runtom i Italien. Spanien har samma problematik med att fylla sina arenor men de har också dyrare biljettpriser och får skylla sig själva litegrann som inte bara sänker biljettpriserna. I Italien är det ju inte särskilt dyrt att gå på fotboll. En biljett till Palermo-Cagliari kostade 9 euro och vi betalade 24 euro för bra platser på Olimpico ett par månader senare. Det är betydligt dyrare att gå och se ÖSK på Behrn Arena.
