Det är ett bra Torino vi har fått se
denna säsong. Förutsatt att man får behålla fixstjärnan Alessio
Cerci så har man ett lag som till och med kan vara med och slåss om
europaspelplatserna i vår. Det blir naturligtvis inte lätt, men det
är definitivt inte omöjligt.
Denna anrika klubb var Italiens i
särklass bästa under 1940-talet, ända fram till 1949 då hela
laget och klubbledningen mycket tragiskt utplånades i en flygkrasch.
Sedan 1949 har laget stått i skuggan av värsta rivalen Juventus
även om man under den första halvan av 90-talet i alla fall
parkerade på den övre tabellhalvan. Här kommer tre förklaringar
till varför Torino gått så bra denna säsong. Tre ganska
självklara anledningar men ändå: Här kommer dom:
Klubbledningen har haft tålamod med
tränare Giampiero Ventura som tog över Torino 2011/12. Tidigare
tränare som Lerda och Papadopulo hade problem med att hitta ett
spelsystem som passade truppen. Ventura, känd som ”offensivprofeten”
med sitt galna 4-2-4-system, tog direkt upp Torino till Serie A. Även
under första säsongen i Serie A använde han 4-2-4 någorlunda
lyckosamt. Inför denna säsong ändrade han dock till 3-5-2 för att
på så sätt få bättre täckning bakåt och det har verkligen
slagit igenom på ett bra sätt. Nu ska dock sägas att laget
fortfarande släpper in mycket mål, även om man också gör mycket
mål och man kryssar för ofta. Precis som i fjol. Men laget är
fortsatt väldigt svårslaget. Grundspelet är oerhört bra. Det går
undan när man ställer om och sedan kan Cercis individuella
skicklighet skaka om vilket lag som helst.
Klubbledningen har, mycket tack vare
sportchefen Gianluca Petrachi, insett vikten av att arbeta metodiskt
och långsiktigt, en nödvändighet för alla klubbar med ”minimal”
budget. Många kloka och framför allt prisvärda värvningar inför
denna säsong. Som rutinerade försvarsspelarna Moretti och Bovo
(Genoa), mittfältarna Farnerud (Basel) och El Kaddouri (Napoli),
samt de båda anfallarna Immobile (Genoa) och Larrondo (Fiorentina).
Petrachi hade nog gärna sålt Bianchi redan inför fjolårssäsongen,
nu gick han ju gratis till Bologna, men han var trots allt en stor
favorit hos Torinofansen. Men på det stora hela en sportchef som
arbetar med små medel och gör det lättare för Ventura att göra
sitt jobb, även om Ventura nog gärna hade sett en innermittfältare
anlända redan inför denna säsong. Ni vet vem.
Alessio Cerci är naturligtvis värd
ett eget stycke. Oj oj oj, vilken spelare. Serie A är lite unikt i
att så pass bra spelare är kvar i mindre klubbar. Vi har ju också
Diamanti i Bologna och Cassano i Parma. Men många storklubbar är
självfallet ute efter Cercis namnteckning och det är lätt att
förstå varför. Han är jätteviktig för rörelsen i
omställningslägena för Torino och så mycket mer än bara en vass
målskytt. Ventura bygger mycket av det offensiva omställningsspelet
på Cercis snabbhet. Otypisk spelare för att vara italienare, snabb
och löpvillig. Fungerar också bättre med Immobile än Bianchi.
President Urbano Cairo kommenterar intresset från utländska klubbar
för Cerci: ”Kommer han stanna i Torino i januari? Självklart!”
Torinofansen håller nog sina tummar för det.
