Efter att Brescia förlorat mot
Crotone försvann lagets tränare Marco Giampaolo spårlöst. Enligt
egen utsago åkte han ut till sitt hus vid vattnet och låste in sig.
Efter några dagar återvände han - endast för att bryta kontraktet
med klubben.
Anledningen var att efter
förlustmatchen mot Crotone hade Brescias presschef kommit fram till
Giampaolo med två ilskna och besvikna Ultras-supportrar som han
förväntades förklara sig inför. Det blev för mycket för den
48-årige schweizaren som gillar att ta långa promenader på
morgonen, läsa mycket och röka goda cigarrer.
Denna händelse var inte första gången
som Giampaolo väckt stor uppmärksamhet i media. Åtta år tidigare,
år 2006, stängdes han av då det uppdagades att han saknat den
utbildning som krävs för att få leda Serie A-klubben Ascoli. Under
nästan två säsonger hade Giampaolo ”låtsats” vara
assisterande tränare. År 2010 blev det också uppståndelse då han
kritiserade Zlatan Ibrahimovic för att svensken skulle vara dålig
på att ta kritik men han dementerade senare att han absolut inte
delat ut denna känga till Milans superstjärna.
När Empoli inför denna säsong
konfirmerade att det var Giampaolo som skulle ta över efter
succétränaren Maurizio Sarri var det nog inte många som trodde att
han skulle bli särskilt långvarig på posten. Han brukar nämligen
inte bli det. Efter två säsonger i Ascoli i mitten av 2000-talet
har det blivit kortare sejourer i Cagliari (sparkad tre gånger av
Cellino), Siena, Catania, Cesena och Brescia. Inför denna säsong
hade Empoli dessutom tappat nyckelspelarna Mirko Valdifiori, Hysaj
och Rugani och förstärkningarna som kommit in var inte mycket att
skryta med. Men Giampaolo hittade rätt väldigt snabbt. Han gjorde
det genom att använda sig av samma typ av fotbollsfilosofi som Sarri
skördade sina framgångar med – en passningsorienterad fotboll på
små ytor med hög återvinningspress.
Men truppen är ganska tunn och
möjligheterna att rotera på ett lyckosamt sätt är begränsade.
Lukasz Skorupski har stått alla matcherna denna säsong och är en
riktigt bra målvakt. Backlinjen har vanligtvis bestått av Vincent
Laurini, Andrea Costa, Mario Rui och Lorenzo Tonelli. De har gjort
det så bra att man nästan glömt bort Rugani och Hysaj. Ibland har
även Federico Barba eller Marco Zambelli fått spela och gjort det
bra. Ryggraden på mittfältet har varit Piotr Zielinski och Leandro
Paredes, med Riccardo Saponara som trequartista, strax bakom
ett tvåmannaanfall ofta bestående av veteranen Massimo Maccarone
och löpstarke Manuel Pucciarelli. På mittfältet har vi även fått
se supertalangen Assane Diousse göra bra ifrån sig, liksom Marcel
Buchel, Daniele Croce och Rade Krunic. Så där finns lite
sparkapital, med betoning på lite. Paredes och Zielinski har
mosat alla våra förväntningar hittills, men där ser man vad
förtroende från en tränare kan leda till.
Något som också talar för att Empoli
kan komma att tappa under våren är att Saponara och Maccarone
verkligen har presterat på hög nivå under hela hösten och det är
därför rimligt att anta att de kommer att ha sina svackor. Saponara
har varit outstanding med 12 assists och 5 fullträffar. Och
Maccarone är lagets bästa målskytt med 8 mål, Big Mac har
dessutom stått för hela 7 assists. En otroligt bra säsong av
veteranen som verkligen har levererat. Pucciarelli är oerhört
nyttig med sina löpningar för att frigöra ytor för just Maccarone
och Saponara, men han är i ärlighetens namn en ytterst medioker
målskytt. Marko Livaja har inte riktigt hittat rätt i Empolitröjan.
Han har heller inte samma imponerande rörelsemönster som
Pucciarelli. Det har bara blivit ett mål på 14 framträdanden för
kroaten. I truppen finns även Levan Mchedlidze och Alessandro Piu
att tillgå, men ingen av dessa kommer kunna gå in och ersätta
Saponara och Maccarone. Och vad händer om Saponara skulle säljas i
januarifönstret? Empolis succé är oerhört imponerande, men vi
bedömer att den är bräcklig. Oavsett har Empoli varit säsongens
största överraskning i Serie A. Och Giampaolo förtjänar att
hyllas för på det sätt han tog över efter Sarri.
