Vem är Italiens nästa stora unga
tränare? Vi har tagit fram fem spännande kandidater som alla är
knappt 40 år fyllda. Enjoy!
Massimo Drago (Cesena).
Crotone slutade sexa i fjol i Serie B, men förlorade i play off
mot Bari. Det var klubbens bästa placering någonsin. Klubbens
tränare hette Massimo Drago, tidigare spelare i just Crotone. Han
fick jobbet som huvudtränare för Crotone säsongen innan och ledde
då laget till en fullt godkänd 12:e plats som nykomlingar. Efter
den fina fjolårssäongen lämnade han Crotone och tog över som
tränare för Cesena som ramlade ur Serie A i fjol och har som
ambitioner att ta sig tillbaka så fort som möjligt.
Säsongsinledningen var mycket bra för Drago. Spelare som Sensi,
Ragusa, Magnusson, Djuric, Garritano, Cascione och inte minst Ciano
(som han hämtade från just Crotone) visade god form. Men de senaste
månaderna har det dock sett trögare ut. Resultatmässigt kan det
bli betydligt bättre. Dessutom borde det svida lite att laget han
lämnade just nu leder Serie B och är på väg upp i Serie A medan
Cesena fastnat nånstans i mitten av tabellen.
Massimo Oddo (Pescara).
Förknippas nog fortfarande mer med sin tid som högerback i Milan
där han vann både Champions League och Serie A än som tränare för
Serie B-laget Pescara. Åsikterna om Oddo som tränare i Italien går
isär, liksom före detta lagkamraterna Seedorf, Inzaghi och Gattuso
är han helt orutinerad som tränare, men det är skillnad på att
träna Milan mot att träna Pescara. Det känns väl ändå som att
steget inte borde vara alltför stort för högerbacken som även var
med och vann VM-guld 2006. Efter att spelarkarriären tog slut
började han som ungdomstränare i Genoa och Pescara innan han så
sent som i maj 2015 gjorde debut som huvudtränare i Pescara. Han
tillträdde med endast en match kvar av säsongen - en helt avgörande
match om vem som skulle nå play off mot Livorno. Pescara vann
med 3-0 men föll senare i finalen mot Bologna efter ett bra play
off. Inför denna säsong tappade man tongivande spelare som
Bjarnason och Melchiorri men Oddo har fått den helt orutinerade
Lapadula att blomma ut rejält. Samtidigt har han haft svårt att få
igång Cocco, klubbens stora värvning inför säsongen och
fjolårssäsongens skyttekung i Serie B. Han vill att Pescara ska
spela en sevärd och rolig fotboll och med spelare som Memushaj och
Caprari har han naturligtvis alla förutsättningar för att lyckas
med det. Får väl ändå säga att Pescara, trots tredjeplatsen just
nu, har blandat och gett, även om det är väldigt svårt att vinna
på löpande band i Serie B. Oddo har ännu inte satts på några
större prov och vi frågor oss hur han kommer att hantera motgångar,
men erfarenheterna från att själv ha spelat i Champions League,
Serie A och landslaget är naturligtvis ovärderliga. En av
direktplatserna är naturligtvis målet denna säsong för Oddo.
Roberto Stellone (Frosinone).
Gjorde ett fantastiskt jobb med Frosinone i fjol när laget tog
klivet upp i Serie A, väl uppe i det italienska finrummet har han
som förväntat inte lyckats hålla laget borta från bottenstriden.
Naturligtvis har han ett mycket svårt jobb framför sig, men
Stellone är oerhört populär bland fans och spelare för hans
lojalitet gentemot Frosinone. Frosinone är hans första stora jobb
som huvudtränare, som spelare spelade han bland annat i Napoli,
Genoa och Torino, men han avslutade karriären 2011 i Frosinone där
han blev kvar som ungdomstränare. Hans lag vann Berrettititeln
2012/13 och redan säsongen därpå tog han över som huvudtränare
för A-laget som då spelade i Lega Pro. Laget slutade sjua.
Men Stellone hade ledningens förtroende och nästa säsong gick det
bättre. Man nådde play off och slog ut Salernitana i första
rundan, Pisa i nästa och slutligen besegrade man Fabrizio Miccolis
Lecce efter en mycket spännande förlängning i sista matchen av
två. Det är naturligtvis makalöst bra gjort och man undrar ju vad
han skulle kunna uträtta med ett starkare lag. Han har gjort en
enastående resa som det är, vi tror dock inte att Frosinone
överlever Serie A och det finns risk att Stellone ryker längs
vägen. Tyvärr.
Eusebio Di Francesco (Sassuolo).
Före detta Romaspelaren misslyckades helt i Lecce, tog ett sabbatsår
och tog sedan över Sassuolo. Redan första säsongen vann laget
Serie B och gick upp i Serie A under hans ledning. Han gör nu sin
tredje säsong i de grönsvarta och förespråkar en offensiv fotboll
där hela laget pressar högt. Det är full fart framåt som gäller.
Väldigt icke-italienskt. Lite kul då att nästan hela laget består
av italienare. Han är heller inte rädd för att släppa fram unga
förmågor och han är bra på att få fram det bästa av sina
spelare. Denna säsong har han dessutom hittat en bra balans mellan
det offensiva och defensiva spelet. Segrarna mot Napoli, Lazio,
Juventus och Inter imponerar. Man har också visat att man klarar av
att leverera även när Berardi är skadad eller avstängd.
Devis Mangia (Ascoli).
Han spelade som målvakt som grabb men drömde egentligen aldrig om
att bli fotbollsproffs. Säsongen 2009/10 blev han tränare för
Vareses ungdomslag som han mycket överraskande tog till final i
Campionato Promavera. Denna bedrift och vänskapen med Sean
Sogliano, dåvarande sportchef i Palermo, tog honom till Sicilien där
han började träna Palermos ungdomslag. Palermos A-lag hade under
sommaren sålt Javier Pastore, Antonio Nocerino och Salvatore Sirigu
och åkt ur Europa League redan i den första kvalomgången mot FC
Thun vilket ledde till att tränaren Stefano Pioli fick sparken.
Många Rosanerofans höjde säkerligen på ögonbrynen när
president Zamparini några dagar senare presenterade Piolis
efterträdare: Devis Mangia. Mer rutinerade herrar som Delio Rossi
och Claudio Ranieri hade tackat nej. Men Mangia var en modig
37-åring. Med en offensiv fotbollsfilosofi började det bra med
bland annat seger över hans favoritlag Inter med 4-3 i en helt galen
match. Zamparini jämförde Mangia med både Per Guardiola och Arsene
Wenger, själv hade han Arrigo Sacchi som sin stora idol. Men liksom
så många andra tränare blev han inte långvarig i Palermo.
Zamparini la sig förstås i laguttagningarna, kritiserade Mangia för
att spela 4-4-2 när han, enligt Zamparini själv, inte hade
spelarmaterial för det och tyckte att Mangia borde förstå att man
måste punktmarkera en viss Zlatan Ibrahimovic. Det var naturligtvis
inte det lättaste tränarjobbet men Mangia lämnade Palermo med
huvudet högt och nästa uppdrag blev det italienska U21-laget som
skulle spela EM i Israel 2013. Han spelade sitt 4-4-2 och Gli
Azzurrini tog sig ända till finalen där Spanien till slut blev
för svåra. Säsongen därpå började Mangia träna Spezia, en
klubb med ganska höga ambitioner i Serie B. Han gjorde det bra och
laget slutade på en åttondeplats, men föll i play off mot
Modena. Mangia flyttade vidare till Bari efter säsongen, en klubb
med ännu högre ambitioner än Spezia. Där gick det inte lika bra
och efter bara några månader fick han sparken. Sedan en månad
tillbaka är han tränare i bottenlaget Ascoli och det ska bli
intressant att se vad han kan uträtta där under våren.
