Efter 12 matcher denna säsong fick
Beppe Iachini sparken av president Maurizio Zamparini och Davide Ballardini tog
över. Men efter bara en seger på sex matcher fick Ballardini
packa väskan och oprövade Fabio Viviani presenterades som tränare för Palermo säsongen ut innan Guillermo Barros Schelotto tar över nästa höst.
Palermos galna president har alltså vaknat
till liv igen. Efter att ha låtit Iachini leda laget under större
delen av säsongen i Serie B och hela fjolårssäsongen tog det slut
för mannen i keps och kostym efter att Palermo besegrat Chievo med
1-0 i höstas. Laget spelade alldeles för feg fotboll med lågt underhållningsvärde, enligt den frispråkige presidenten. Iachini blev därmed den 29:e tränaren att få sparken sedan
Zamparini köpte klubben 2004. Sedan 2011 har Zamparini sparkat tolv
tränare, flera gånger har han sparkat samma tränare mer än en
gång. Marco Giampaolo har fått sparken tre gånger, Francesco
Guidolin fyra.
Zamparini har dock inte bara ägnat sig
åt att sparka tränare genom åren. Han har också tjänat stora
pengar på att hitta blivande storstjärnor och sälja dem dyrt till
storklubbarna. Spelare som Luca Toni, Edinson Cavani, Javier Pastore,
Josip Illicic, Abel Hernandez och Paulo Dybala slog alla igenom på
Sicilien under Zamparinis styre. Man måste medge att oftast har
sparkningarna av tränarna gett effekt resultatmässigt men alla
dessa försäljningar börjar nu att ta ut sin rätt, denna säsong är
truppen oerhört spretig.
Och det var den redan när säsongen
inleddes. Men det fanns vissa spelare som man såg att Iachini kunde
bygga sitt lag kring. Det svenska nyförvärvet Oscar Hiljemark
skulle visa sig vara en viktig pusselbit, Luca Rigoni med all sin
Serie A-rutin en annan. Enzo Maresca en tredje - om han fick vara
skadefri. Palermo inledde också säsongen starkt med tre segrar. Men efter åttondelsfinalen i Coppa Italia
mot Alessandria klargjorde Zamparini att Daprela, Rigoni och Maresca
alla hade gjort sitt i Palermo, ingen av dem var värdig att bära
Palermotröjan, både Rigoni och Daprela har också lämnat klubben
medan Maresca är placerad i frysboxen tills vidare.
På ett vilset och förvirrat mittfält
saknar man nu Rigoni oerhört. Varken Ivaylo Chochev, Mato Jajalo,
Achrat Lazaar eller Oscar Hiljemark är några större bollvinnare.
De besitter individuella kvalitéer men de öppnar upp ytor för
motståndarna snarare än stänger dem. I matcherna mot Juventus,
Atalanta, Sampdoria och Fiorentina blev detta oerhört tydligt.
Motståndarna hade oceaner av ytor att operera på. Palermo spelade
inte som ett lag som hör hemma i Serie A.
Det är bekymrande att det inte finns
några spelare med nämnvärd Serie A-rutin, varken på mittfältet
eller i backlinjen. När vindarna blåser som hårdast är det
spelare som Rigoni eller Maresca du vill hålla i handen, inte
Chochev eller Jajalo. Palermos backlinje har agerat allt annat än
samspelt oavsett vilka som spelat där. Alla ändringar på grund av
skador eller dålig form hjälper naturligtvis inte till, men man har
bjudit på alltför många individuella misstag också. I perioder
har Palermo visat karaktär på planen, men det blir inte så mycket
mer än inlägg på chans från kanten mot Alberto Gilardino. Man vet alltid
vad man får av Gilardino och han har också gjort sina mål, det är
mer än man kan säga om floppvärvningarna Trajkovski och
Djurdjevic. Och Franco Vazguez saknar sin Paulo Dybala.
Utan lagkapten Stefano Sorrentinos
utomordentliga målvaktsspel hade man förmodligen legat under
nedflyttningsstrecket redan innan juluppehållet. Sorrentino har
varit strålande. Han var direkt avgörande i segern över Hellas
Verona när laget spelade utan tränare. Hiljemark gör en godkänd
debutsäsong med tre mål och fyra assist. Robin Quaison har också
fått sina chanser men har haft svårt att ta en plats i startelvan oavsett tränare.
Han kan komma att få mer förtroende under Viviani. Men det kan vara hans sista chans.
Zamparini hoppades säkerligen att
tränarbytet efter 12 omgångar skulle ge positiva effekter, men
Palermo är idag ett sämre lag än under Iachini. Under Ballardinis
ledning har man helt tappat sitt grundspel och lagdelarna fungerar
varken tillsammans eller var för sig. Dessa problem går nog inte
att lösa med 3-4 nyförvärv. Med ett pånyttfött Carpi, som
återvänt till sina rötter, ser det riktigt svårt ut för Viviani
och Palermo i vår.
Man undrar lite var Palermos rötter
har tagit vägen de senaste säsongerna. Det var naturligtvis både rätt och viktigt att bryta kontraktet med
Fabrizio Miccoli, klubbens bästa målskytt genom alla tider (efter
att han uttalat sitt stöd för maffian), men faktum är att Palermo
var ett mycket stoltare lag under Miccolis tid i klubben. Spelare och
tränare kom och gick och Zamparini var lika galen då som nu, men
det fanns också de spelare som stannade kvar i klubben i flera säsonger i rad och
gav laget en ryggrad. Den ryggraden finns inte i dagens Palermo. Dagens Palermo är vilset och förvirrat.
I mitten av 2000-talet var Palermo ett
topplag i Serie A, man spelade final i Coppa Italia mot Inter
(1-3) och man spelade ett par vändor i dåvarande UEFA-cupen.
Nu spelar man kanske snart i Serie B. Igen.
