Sedan Massimo Cellino tog över
Championshipklubben Leeds United har ägarsituationen i den klassiska
brittiska klubben fortsatt att vara rätt kaotisk. Engelska fotball
leauge ansåg först inte att
Cellino kunde godkännas som ny president, detta på grund av en
korruptionsdom från hans minst sagt turbulenta 22 år som Cagliaris
president. Men domen överklagades och Cellino godkändes tills
vidare.
Under denna sommar
har Cellino gett Leeds en klart mer italiensk touch i och med
värvningarna av Ternanas succéspelare Mirko Antenucci, Sassulos
Tommaso Bianchi, Catanias Giuseppe Bellusci och Gaetano Berardi från
Sampdoria. Säsongsupptakten har dock varit allt annat än
imponerande och klubben huserar redan i de nedre regionerna av
tabellen. I samband med lördagens match mot bottenkonkurrenten
Birmingham framkom också nya uppgifter om Cellinos framtid som
president. I ett nytt pressmeddelande nekades Cellino återigen att
ta över klubben på grund av korruptionsdomen och i värsta fall kan
nu Cellino komma att tvingas att sälja sina aktier i Leeds och
därmed avvisas från att köpa klubben. Tråkiga nyheter för Leeds
som länge präglats av dålig ekonomi.
Historierna om
Cellino från Italien är många. Han är mer eller mindre känd som
en campione på att sparka tränare till höger och vänster
för att sedan ångra sig och återanställa den stackars sparkade
tränaren. I Italien är det främst Cellino och Zamparini (Palermos
president) som gjort detta till sitt signum. Cellino har själv
jämfört sina ständiga tränarbyten med folks intresse av att byta
bilar.
Under större delen
av Cellinos tid på Sardinien bråkade han med lokala myndigheter och
politiker. Cagliaris borgmästare sägs hata Cellino innerligt.
Cellino ville bygga en ny fotbollsarena i Cagliari och han gjorde det
också. Men den nya arenan, Is Arena, klarade inte säkerhetstesterna
och eftersom huvudarenan, Sant´Elias, ansågs vara ”totalt
oduglig” så fick Cellino skeppa iväg sitt lag till nordligaste
Italien och Trieste. I perioder spelade man även matcher på
Sardinien inför tomma läktare. Cellino var inte helt nöjd med
spelreglerna från myndigheter och förbund och inför en match mot
Roma manade han därför Cagliaris supportrar att gå på matchen
ändå, trots att förbundet sagt att den skulle spelas inför tomma
läktare. Matchen fick ställas in och Roma tilldelades segern och
Cellino mer eller mindre idiotförklarades av fotbollsexperter runt
om i världen.
Den före detta
Cagliaripresidenten kan i alla fall inte beskyllas för att ha haft
munkavle på sig genom åren. Så här uttryckte han sig till exempel
i samband med försäljningen av Nainggolan: ”Om han inte vill
lämna kommer jag skicka iväg honom ändå... Från och med imorgon
är den som vill lämna Cagliari fri att göra det. De som blir kvar
blir det bara om de vill det och det är i så fall deras problem.
Jag skulle själv inte stanna i den här situationen.”
Och det gjorde han inte heller. Han
reade bort Cagliari och satsade på att försöka köpa Leeds United.
Säga vad man vill om Cellino men han har i alla fall inte varit en
frånvarande och tyst president under alla dessa år i Italien. Två
decennier i Cagliari. Frågan är hur länge han blir kvar på de
brittiska öarna? Och hur det blir för de italienska spelarna om han lämnar?
