Jag ramlade in i Serie A när en svensk
fotbollsspelare kom till den blåsvarta delen av Milano. Så när
italiensk fotboll hade de högsta publiksiffrorna och världens bästa
fotbollsspelare var jag inte alls med på tåget. När Milan spelade
den vackraste fotbollen i hela Europa hette min idol Niall Quinn.
Jag minns naturligtvis VM- och
EM-turneringarna från 90-talet (alltför väl...) men det var sällan
eller aldrig som jag höll på det italienska landslaget. Jag
förälskade mig i Serie A när stjärnglansen börjat slockna på
allvar, när skandalerna och ryktena om mutade domare blivit
verklighet, när Serie A inte längre kunde vara världens bästa liga. Vi
kan inte alltid förstå våra förälskelser. Plötsligt är de bara
där, de står framför oss och är det vackraste vi någonsin sett.
Napolis scudettovinster 1987 och 1990.
Jag försöker ta in hur jävla stort det ändå var. Hur stor
Maradona är. Det var verkligen David som besegrade Goliat.
Som om Messi skulle vinna Premier Leauge med Sunderland. När Napoli
vann scudetton 1990 sa Maradona att Napolis seger var en seger över
rasismen i Italien. Jag tänker osökt på Mario Balotelli som jag
tror kände sig tvingad att lämna Italien, inte bara för att han
gjorde ett dåligt VM i somras. Jag vill inte säga att ingenting
händer i Italien för alltid händer det något och rasism är
ingenting som Italien har ensamrätt på så jag säger ingenting.
Jag tror bara att Balotelli tvingades bort från Italien.
Det var grymt stort att
Napoli vann scudetton och är det något lag jag unnar att vinna
scudetton denna säsong så är det Napoli. Jag var inte med då, Maradona, men
jag är med dig nu.
Jag skriver detta som en slags
uppvärmning inför Juventus-Malmö FF i Champions Leauge. Det blir
naturligtvis trerätters a´la Italy ikväll. Jag har slavat i
köket halva dan för att matchen inte bara ska vara en
fotbollsmatch. Jag håller inte alls på Juventus men det här är en
match som betyder sällsynt stor uppmärksamhet från svensk media
för italiensk fotboll.
Vi känner alla hur Tv4 håller på och förtrycker Serie A i Sverige. Matcherna har för låga tittarsiffror, vi måste prioritera Superettan etc etc. Om inte SBS Discovery vågar ta sig an Serie
A-rättigheterna nästa säsong kanske vi inte får se Serie A alls
på svensk teve. Det vore fruktansvärt. Men ikväll får vi stå i rampljuset när Tv6 visar det första svenska laget i Champions Leaugue på 14 år. Det ÄR stort.
Niall Quinn är nog förresten en av de spelare
som man allra minst förknippar med italiensk fotboll. Stor, trög,
klumpig, inte särskilt teknisk. Men vi kan inte alltid förstå våra förälskelser.
Plötsligt är de bara där, de står framför oss och är det
vackraste vi någonsin sett.
