Vi blickar både framåt och bakåt i vår traditionella halvtidsanalys av Serie A säsongen 2018/19. Här är den övre halvan av tabellen (lag 1-10).
Plats 1. (53 poäng)
17 vinster på 19 matcher i Serie A och då har Juventus ändå gått på halvfart i många av de dessa matcher. I Champions League avancerade man vidare ganska enkelt till åttondelsfinal. Den offensiva bredden och spetsen är på alla sätt och vis fascinerande och imponerande - flertalet högklassiga spelare som kan låsa upp stängda matcher på egen hand, men känslan är ändå att spelare som Paulo Dybala och Douglas Costa inte kan vara helt nöjda med denna höst. Det har faktiskt sett lite trögt ut emellanåt, särskilt i december med förlusten mot Young Boys som ett möjligt oroväckande tecken för att det här är ett lag som trots allt kan få svårt att ta sig förbi åttondelsfinalen i Champions League där man ställs mot mycket svårspelade Atletico Madrid. Ronaldo har såklart varit väldigt bra och leder skytteligan med 14 mål. Världens bästa spelare blir oerhört viktig i Europaspelet där en plats i finalen är det enda som räknas. Lite tveksamt huruvida försvarsspelet verkligen är lika bra som tidigare säsonger.
Plats 2. (44 poäng)
Inte bara har Napoli lite häng på Juventus i toppen av Serie A, man har också levererat flera storartade insatser i Champions League och detta i en mycket svår grupp. Förlorar alltså bara en enda match men åker ändå ur turneringen på samma poäng som Liverpool, samma inbördes, men färre gjorda mål än Liverpool. Tungt för Napoli som ändå kändes som det lag som hade den jämnaste nivån i den gruppen. Ska ändå bli roligt att följa Napoli i Europa League och känslan är att de för en gångs skulle kommer gå för fullt med tanke på Juventus försprång i ligan. Vi var en aning tveksamma till hur Carlo Ancelotti skulle efterträda Maurizio Sarri, men det är bara att lyfta på hatten och erkänna att han gjort det mycket bra.
Plats 3. (39 poäng)
Tillbaka i Champions League för första gången sedan säsongen 2011/12. Men liksom Napoli blev Inter utslagna redan i gruppspelet. På pluskontot hittar vi det stabila försvarsspelet med slovakiske Milan Skriniar och holländaren Stefan De Vrij i spetsen. Därutöver tog Mauro Icardi verkligen chansen och levererade i Champions League. På minuskontot måste vi säga att det är för många spelare som underpresterar för ofta i detta Inter och den största besvikelsen av dem alla har varit Ivan Perisic. Så bra som han var i sommarens VM-turnering för Kroatien. Utspelade av Atalanta innan Nations League-uppehållet i början av november. Mot Tottenham och Barcelona var man alldeles för fega och straffades. Det här är ändå en stark trupp med både spets och bredd som bör komma topp tre i ligan. Men det är långt ifrån självklart att de kommer göra det.
Plats 4. (32 poäng)
Precis som förra säsongen får vi se ett Lazio som gör det bra både i Serie A och i Europa League. Ciro Immobile må vara en gåta i det italienska landslaget men i Lazio fortsätter han att leverera med stort självförtroende. Lazios omställningsspel är väldigt beroende av hans djupledslöpningar. Francesco Acerbi har, till vår förvåning, ersatt Stefan de Vrij med bravur. Offensivt har det dock inte sett lika imponerande ut som i fjol. Varken Sergej Milinkovic-Savic eller Luis Alberto gör någon av sina bättre säsonger. Ändå ligger man fyra i tabellen inför vinteruppehållet, vilket såklart är en jättebra placering.
Plats 5. (31 poäng)
Det är lätt att längta tillbaka i tiden när man börjar inse att dagens Milan endast består av en drös spelare som inte riktigt höll måttet i sina tidigare klubbadresser. Anfallsspelet har varit förbluffande svagt där varken Gonzalo Higuain eller Patrick Cutrone hittat nätet tillräckligt ofta. Särskilt Higuain har sett trög och långsam ut. Hakan Calhanoglu och Suso är för ojämna, Samu Castillejo blixtrar till för sällan. Försvarsspelet har ändå varit okej med tanke på alla skadebekymmer. Det råder väl ingen tvekan om att tränare Gennaro Gattuso har vinnarmentalitet men frågan är om han har det taktiska kunnandet för att träna ett lag som Milan. Sättet man åkte ur Europa League på vittnar om att det finns en hel del mer att önska om inte detta ska bli ännu en säsong som går i besvikelsens tecken.
Plats 6. (30 poäng)
Det går verkligen inte att lita på säsongens Roma. Högstanivån är tveklöst ganska hög, men lägstanivån är verkligen skrämmande låg. Större delen av hösten fick man dock klara sig utan viktiga spelare som Daniele De Rossi, Diego Perotti, Javier Pastore och Edin Dzeko. Spelare som Cengiz Under, Justin Kluivert och Patrick Schick är för ojämna. Det enda stabila nyförvärvet har egentligen varit svenske landslagsmålvakten Robin Olsen och han har sannerligen fått slita för lönen när Romas försvarsspel varit under all kritik. Tränare Eusebio Di Francesco har såklart varit under stor press mer eller mindre hela hösten men med små marginaler har han lyckats behålla jobbet. På totalt 18 matcher har Roma endast åtta vinster. Vi kan mycket väl komma att få se ett tränarbyte i Roma under våren.
Plats 7. (29 poäng)
Tyvärr faller Sampdoria ihop totalt i vissa matcher. Ändå parkerar man på en fin sjundeplats när nu Serie A tar uppehåll i några veckor. Det är sannerligen inte många lag som har en så bra offensiv bredd som Sampdoria med spelare som Gaston Ramirez, Riccardo Saponara, Gregorie Defrel, Dawid Kownacki, Giuseppe Caprari och höstens stora samtalsämne - Fabio Quagliarella. Trea i skytteligan efter Ronaldo och Piatek på sina 12 fullträffar och en del spektakulära mål också som man inte glömmer i första taget. Sen så har man duktige Audero i målet (en av ligans bästa målvakter), bra mittbackar (Tonelli, Omar Colley, nye dansken Andersen), ett bra mittfält med belgaren Dennis Praet som gör det mycket bra lite i skymundan tillsammans med det stora utropstecknet Albin Ekdal. Vi får hoppas att han håller sig skadefri också under våren.
Plats 8. (28 poäng)
Otroligt starkt av Gian-Piero Gasperini att vända skutan åt rätt håll när luften gick ur spelarna efter det snöpliga uttåget i Europa League-kvalet mot FC Köpenhamn. Atalanta försöker alltid spela en positiv och anfallsglad fotboll med mycket fart och rörelse och finurliga kombinationer. Hemma i Bergamo är matchplanen alltid fullt ös framåt och det är häftigt att se med en publik som backar sitt lag i alla väder. Gjort väldigt bra resultat mot topplagen och var faktiskt nära att vinna över Juventus. Trots den poängmässigt dåliga starten huserar man på en stabil åttondeplats. Vi skulle inte bli jättechockade om vi hittar Atalanta på Europaspel-plats när vi ska summera säsongen i maj. Duvan Zapata avslutar 2018 i kalasform, liksom Josip "mormor" Illicic.
Plats 9. (27 poäng)
Skakigt försvarsspel och intetsägande anfallsspel präglar större delen av Torinos höst. Visst finns där också ljusglimtar men på det stora hela är det ändå en underprestation både individuellt och kollektivt som Torino står för. Här finns gott om offensivt skickliga spelare som Andrea Belotti, Simone Zaza, Iago Falque och spännande Alejandro Berenguer. Särskilt Belotti och Zaza hade man ju hoppats mer på. Annars måste Soualiho Meité vara ett av sommarens bästa nyförvärv i Serie A - från Monaco. Och apropå just Monaco så har det faktiskt ryktats om att Kamil Glik skulle kunna återvända till Torino för att stärka upp trebackslinjen.
Plats 10. (26 poäng)
Sportchef Corvinos unga Fiorentina har emellanåt charmat oss denna höst och emellanåt visat att man fortfarande har en bra bit kvar till den absoluta toppen. Marko Pjaca kändes som en fantastisk värvning på förhand men Juventuslånet har haft svårt att leverera och kanske återvänder han till Juve redan i januari. Giovanne Simeones slutprodukt är inte tillräckligt bra för ett lag som Fiorentina och då fanns det ändå vissa experter i vissa fotbollsprogram som på allvar menade att han var Juventusmaterial. Den lagdel som fungerat bäst är fyrbackslinjen med Milenkovic, Pezzella, Hugo och Biraghi. Milenkovic har kopplats ihop med Manchester United mer än en gång och Biraghi har fått chansen i Roberto Mancinis landslag.
