Vi blickar både framåt och bakåt i vår traditionella halvtidsanalys av Serie A säsongen 2018/19. Vi inleder med den nedre halvan av tabellen (lag 11-20).
Plats 11.
Rodolfo Squinzi är en av Italiens mest kompetenta presidenter. Hans Sassuolo, en stad med endast 40.000 invånare, gör sin sjätte raka säsong i Serie A. Hans enda felbeslut var att sparka Eusebio Di Francesco säsongen 2013/14 men Squinzi rättade dock snabbt till sitt misstag och tog tillbaka Di Francesco och man kan väl säga att arvet efter Di Francesco lever vidare i unge Roberto De Zerbi, en tränare som under hösten hyllats av tränare som Ancelotti, Guardiola och Sacchi och som står för en modern och offensiv fotboll. Förutom att försvaret bjuder på lite för mycket så har det sett rätt spännande ut. Avslutar året med att förlora med 2-6 mot Atalanta.
Plats 12.
25 poäng och en stabil mittenplacering är väldigt bra för en nykomling. Även om Parma såklart inte är vilken nykomling som helst. Det här är ett riktigt bra fungerande lag med erfarna spelare som Bruno Alves och Massimo Gobbi, unga spelare som slovaken Leo Stulac och Napolilånet Roberto Inglese samt Gervinho. Värvningen av Gervinho de allra sista dagarna av sommarmercation visade sig vara en riktig jackpot för Parma. Ivorianen är alltjämt en medioker avslutare och medioker passningsspelare men när han väl fått upp farten är han faktiskt snudd på omöjlig att stoppa. Tränare Roberto D´Aversas spelfilosofi är ganska klassiskt italienskt försvarsspel, ligga lågt och ställa om snabbt.
Plats 13.
Cagliari är ett ganska intetsägande lag. Nicolo Barella (numera italiensk landslagsspelare) och Leonardo Pavoletti (borde testas i det italienska landslaget) är dock två spännande spelare att följa i Ö-klubben. Ungefär den tabellplacering man kunde ha förväntat sig inför säsongen. Att man kontrakterade Rolando Maran som tränare inför säsongen signalerade att man verkligen ville försäkra sig om att inte åka ur iår, inte att man ville satsa mot att nå den övre halvan av tabellen.
Plats 14.
Med en av Europas hetaste anfallare i laget, det polska nyförvärvet Krzysztof Piatek, inledde Genoa säsongen ganska bra. Men Genoas president Enrico Preziosi tyckte ändå att tränare Davide Ballardini bara var en skit och sparkade honom. Ivan Juric, en tränare som Preziosi redan sparkat två gånger, återvände ännu en gång. Oklart vad Preziosi hoppades att kroaten skulle kunna uträtta denna gång, särskilt med tanke på att Ballardini ändå startat säsongen så pass bra. Juric fick drygt två månder på sig innan han också fick sparken och förutom en turlig pinne borta mot Juventus och oavgjort i derbyt mot Sampdoria så var Jurics tränargärning mycket sämre än Ballardinis. Framför allt försvarsspelet nådde inga högre höjder. Cesare Prandelli har nu tagit över laget och det har sett rätt bra ut.
Plats 15.
I början av november, i samband med landslagsuppehållet, blev Davide Nicola ny tränare för Udinese. Julio Velazquez, som blev kickad, var såklart en rejäl chansning av Udineseledningen. Rodrigo De Paul har haft en formidabel höst och utan honom hade man förmodligen parkerat under nedflyttningsstrecket. Han har varit så bra att han till och med testats i det argentinska landslaget. Annars hade vi nog hoppats på mer från spelare som Rolando Mandrogara och Seko Fofana. Ska inte vara så långt ner i tabellen med den här truppen, den här arenan och klubbens nutida historia.
Plats 16.
Tränare Leonardo Semplici i SPAL visar gång på gång att han är en mästare på att pressa ut maximalt av potentialen i den här begränsade truppen. Ryggraden är försvarsgeneralen Francesco Vicari, utmärkte högeryttern Manuel Lazzari (uttagen i Gli Azzurri under hösten) och forwardsveteranen Mirco Antenucci. Forwardsuppsättningen är överlag väldigt stark i detta Spal, precis som i fjol, förutom just Antenucci har man också Andrea Petagna och Alberto Paloschi.
Plats 17.
Möjligen var Andrea Andreazzolis spelfilosofi för offensivt balanserad för att Empoli skulle överleva i Serie A med honom som tränare. Ändå var man rätt ofta med i matcherna spelmässigt och det kändes som man hade en hel del oflyt. Hans efterträdare, hetlevrade Giuseppe Iachini, hade egentligen precis samma uppgift i fjol i Sassuolo och på det stora hela så gjorde han ett bra jobb där och räddade kvar klubben från att ramla ur. Hans start i Empoli går egentligen inte att anmärka alltför mycket på. Det här är en stabil Serie A-tränare som sätter defensiven främst. Möjligheterna att klara sig kvar får ändå bedömas som rätt hyggliga för Empoli. Man har en pålitlig målskytt i Francesco Caputo (9 mål under hösten), stabilt försvar och ett bra balanserat mittfält med både kraft och kreativitet.
Plats 18.
Vi misstänkte inför säsongen att Bologna skulle få det svårt också denna säsong och Filippo Inzaghi var nog inte så långt bort från att bli förste tränare att få sparken i Serie A efter en mycket darrig säsongsinledning. Virrigt försvarsspel, ett mittfält utan kreativitet och anfallare som blev totalt isolerade. Känslan är att Bologna höll fast vid Roberto Donadoni lite för länge. När man väl gjorde sig av med honom så kanske man borde ha satsat på ett större tränarnamn än Filippo Inzaghi. Parkerar under nedflyttningsstrecket i nuläget och det ser onekligen inte bra ut. Mattias Svanberg och Filip Helander har gjort det bra och bägge har spelat mycket.
Plats 19.
Det var lätt att förstå att det inte skulle bli lätt för Frosinone. Värvade mer eller mindre panikartat ihop en helt ny startelva inför säsongen men slutprodukten på spelarna är såklart inte tillräckligt bra. Försvarsspelet har förbättrats något men anfallsspelet är mediokert. Till slut blev det också ett tränarbyte där Marco Baroni, i Benevento i fjol, tog över. Men det dröjde länge innan det tränarbytet gjordes.
Plats 20.
"Välkommen tillbaka till Serie A." Det var en ordentlig käftsmäll Giampiero Ventura åkte på när Chievo föll med hela 1-5 hemma på Bentigodi mot Atalanta i sin första match som tränare för klubben. Motvind direkt för den före detta mycket opopuläre italienska förbundskaptenen och någon medvind blev det aldrig. Efter ynka fem matcher (fyra förluster och en oavgjord) lämnade Ventura in sin avskedsansökan och därmed försvann han kanske från den italienska fotbollen för all framtid. Inte den enklaste uppgiften för Domenico Di Carlo att ta över ett Chievo som då hade 0 poäng efter 12 spelade omgångar. Man förlorar visserligen väldigt sällan och nu senast slog man Frosinone och läget är inte omöjligt för Chievo.
